ATT LEVA SOM MAN LÄR

Jag älskar åsikter. Jag älskar att tycka och tänka i all ödmjukhet, att vädra sina tankar är aldrig fel. När jag var gravid första gången hade jag massa tankar, som alla blivande mammor, om hur det skulle vara att uppfostra barn. Jag berättade om flera föreställningar i bloggen, och jag fick både ris och ros – men jag berättade ändå.
Nu, 1,5 år senare, berättar jag mer än gärna om planerna som föll likt korthus i storm efter förlossningen.

Här är mina bestämmelser som gick käpprätt åt skogen:

DÅ: Inget godis innan barnen är 3 år.
NU: Tycker fortfarande att det är onödigt att lära barnen äta sött, men när vi andra fikar får även Alex lite.

DÅ: Ingen samsovning.
NU: Så otroligt smidigt att samsova, speciellt när man ammar. Jag samsov nästan 6 veckor med Filip, sen ville han sova i egen säng och slippa trängas med mig.

DÅ: Inga våtservetter. Farliga kemikalier!
NU: Alltid våtservetter när vi är ute, dock nästan aldrig hemma (är ju faktiskt massa kemikalier ;) ).

DÅ: Bara använda tygblöjor.
NU: Vilket skämt. Latheten kom ikapp efter typ två dagar och någon på Tradera blev oerhört glad.

DÅ: Absolut ingen gåstol. Det hämmar utvecklingen.
NU: Kanske hämmar utvecklingen någon vecka – max en månad. Alex älskade sin gåstol och gick ändå hyfsat obehindrat redan när han var 10 månader.

DÅ: Ingen tv. Det är bara för lata föräldrar.
NU: Hahahaha jag döööör vad kul!! ”Babblarna” är typ Alex första ord. Dock fick han inte titta på tv förrän han var runt 10-11 månader.

DÅ: Tre månader efter förlossning ska jag minsann vara i form igen.
NU: Jag kommer i form tids nog, och att banta med barn går inte – man behöver all energi man kan få. Däremot är det viktigt för mig att inte ha ett osunt högt BMI, då har man ju inte heller tillräckligt energi att lattja med kidsen.

Jag har lärt mig att alltid ta den enklaste, men sundaste, vägen ut. Man väljer sina fighter med barn!

IMG_5010

Några saker blev dock faktiskt precis som jag tänkt mig, trots skeptiska röster;

DÅ: Barnen ska följa med överallt.
NU: Alltid lite meckigt att slå följe med två ibland högljudda barn men det funkar. Det är viktigt att släppa på ”nu blir det lite pinsamt när ungen börjar vrål-skrika utanför gallerian”. Det är ju faktiskt ingen som bryr sig förutom sura pensionärer.

DÅ: Jag kommer inte vara föräldraledig på heltid. (Här kom det många ”vänta du bara”.)
NU: Tråkigaste någonsin att inte arbeta. Älskar barnen och älskar att arbeta, så ungarna får följa med.

DÅ: Mycket rutiner och gärna olika ”scheman”.
NU: Nja, kanske inte som jag föreställde mig, men att hålla koll på barnens sömn har fungerat jättebra för oss.
Så något form av ”sömnschema” använder jag väl. Båda grabbar sover ungefär 19-07 (så klart med undantag) och det är tack vare att de inte får sova hur som helst på dagen.

DÅ: Jag ska inte tappa ytliga intressen som att pyssla med utseendet.
NU: Att få ögonfransar fixade, gå till frissan för blow out eller att trixa med botox är iofs inte längre viktigt (faktiskt totalt oviktigt numera), men ack så härligt i form av egentid. Att få slippa bajsblöjor och matkladd för en stund och få känna sig ompysslad i några minuter – det är underbart.

DÅ: Mina barn ska lära sig äta allt, även kryddstark mat.
NU: Japp. Fungerar inte det som ställs på bordet blir det inget. Det är viktigt för mig att mina barn blir kulinariska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>