ALLTID DUBBELKOLLA ALLT

Senast förra månaden bad jag om en second opinion. Denna gången hos tandläkaren när jag inte var riktigt nöjd med svaret från mitt första besök. Fick ny tid hos en annan på kliniken veckan därpå, betalade inget och fick ett nästan likadant utlåtande som hos den första. Aja, då vet jag iaf med säkerhet diagnos ang. fläckarna. Basse opererade ögonen i vintras och självklart var jag den ”jobbiga personen” som frågade läkaren om man kunde få träffa hans kollega för ytterligare ett utlåtande när resultatet inte var så som vi förväntat oss… Basses läkare sa till mig att hans expertis under de senaste fyrtio åren antagligen slog mina antaganden, och Basse sa att han redan hade en mamma :) Jaja, jag fick så jag teg ;)

Jag är uppvuxen med att inte lita på människor hur som helst, på gott och ont. Min man, Basse, är helt tvärtom. Han nöjer sig ofta med ett svar, från en läkare eller liknande, på gott och ont. Det tar ju en del energi att ständigt vara vara skeptisk och därför har jag i samband med graviditeten bestämt mig för att ”slappna av mer” än jag brukar. Visst, jag har gjort fyra ultraljud innan vecka 12 och jag har googlat alla läkare vi vart i kontakt med och undersökt så de inte tidigare vart anmälda. Kanske känns lite överkurs ;) Men sån är jag, jag kan inte vind för våg förlita min familjs välmående till okända människor även om de sitter där i sina fina rockar med lång utbildning. Vid rutinultraljudet beställde jag tid hos Crocus i Linköping, betalade över 2000 kr för en helscanning på 60 minuter av Alex. Om man skulle hitta något fel på honom kan man ju sätta in tidig hjälp direkt efter födseln… Inte en chans att jag går på ett rutinultraljud hos en ”vanlig” klinik i Stockholm där en sköterska riskerar missa något.

Allt har i alla fall gått bra med graviditeten, Alex har följt alla tillväxtkurvor och fixerade sig med huvudet ner ganska tidigt. Idag var vi på rutinundersökning hos barnmorskan och hon undersökte och lyssnade på Alex hjärtljud. Allt var bra förutom att hon nu var osäker om det inte var rumpan som fixerat sig ner. Kanske hade hon tagit fel för några veckor sedan.

Ursäkta!?

Ytterligare en bm fick undersöka mig, men även hon vart osäker på hur Alexander låg. Det kändes tydligen som om huvudet låg precis under revbenen. Fick tid för ultraljud på Södersjukhuset imorron eftersom ett eventuellt vändningsförsök måste ske omedelbart. Skulle det vara så att Alexander ligger med sätet ner blir det antagligen kejsarsnitt eftersom han är så pass stor nu och det kommer bli svårt att få honom vända på sig. Speciellt när han dessutom fixerat sig så ordentligt, huvudet/rumpan sitter verkligen långt ner i mitt bäcken.

Men det är väl faaaan att man alltid måste dubbelkolla och vara skeptisk mot diagnoser, besked och utlåtanden? Jag blir så jäkla bitter… Är själv faktiskt ganska övertygad om att Alex ligger med huvudet ner, det är en mamma-känsla jag har och jag tror verkligen det är fötterna jag känner sparka på kvällarna precis under revbenen – och inte att det är armarna som fäktar. Jag tror det är rumpan/höften som ligger under mitt revben och inte huvudet, men idag kunde två barnmorskor varken säga bu eller bä.

Trött jag blir. Detta bevisar ju bara att man verkligen aldrig ska lita på folk och det är sååå krävande att alltid behöva dubbelkolla allt, och tyvärr ibland vara en sådär ”jobbig” person och be om second opinion. Jag har tidigare sagt att jag är ödmjuk inför förlossning och helt seriöst bryr jag mig inte så mycket om det blir kejsarsnitt, även om jag helst föder naturligt. Men det är själva grejen, att jag för en gångs skull släppte taget och litade på en vilt främmande människa eftersom hon faktiskt borde ha 100% rätt. Jag har dessutom gått och buffat och tryckt ganska hårt på Alex just under mitt revben – det har ju bara vart hans rumpa. Det är ju dock inte så kul om jag kört in mina naglar i hans ögon eller något… Tänk om jag har skadat honom? På kvällarna brukar jag rulla ihop en t-shirt och lägga under revbenet, kul om jag har mosat hans huvud varje natt senaste månaden.

Vi har tid för ultraljud imorron 08.15. Hoppas min magkänsla (hehe dubbel bemärkelse) har rätt och att Alex ligger som han ”ska”. Men till nästa graviditet ska jag alltid ta svart på vitt och beställa sent ultraljud. Rekommenderar även detta till andra. Jag vet att sjukvård och diagnoser kan bli fel, läkarna är ju ”bara människor” men jag blir irriterad av principen och på mig själv. Hur kunde jag acceptera att lita på min barnmorska? Hon är världens snällaste och gulligaste (det vet jag eftersom hon var den fjärde kliniken/barnmorskan jag besökte när jag skulle välja barnmorska i somras, det går ju inte bara att skriva in sig hos närmsta mottagning ;) ), men det har ju tyvärr inte med saken att göra.

IMG_6554Zzzz. Man ska fasiken alltid sköta saker själv, då blir det bäst.

2 comments

  1. Men det är ju bara att kolla hjärtljuden. Hjärtljuden hörs ju bäst vi huvudet och ryggen, inte vid fötterna. Så gjorde iaf min barnmorska för att kolla. Hon prövade att sätta apparaten där vi trodde fötterna var och där hördes knappt några hjärtljud, då visste vi att huvudet låg neråt :) och så kan man ju kolla med hickan också (om babyn hickar förstås). Hickan känns ju inte vid fötterna.. de gånger jag känner hickan är den långt ner eller typ i mitten var ryggen ligger! Är gravid bara en vecka efter dig, så det är roligt att följa med er :)

    1. Grattis till din bebis :) Men alltså, jag tycker det är supersvårt att själv veta… Bm och läkare frågade mig ”men hur känner du att han ligger då?”. Jag har ju en känsla, men jag kan absolut inte veta. Precis som med hickan, jag tycker ju att det känns mer neråt men det är ju första gången jag är preggo. Känner mig osäker på allt sånt :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>