HÄRLIGA SAMMANDRAGNINGAR

Igår kväll kände jag flera sammandragningar. Härligt, det betyder att förlossningen närmar sig! Ibland hugger det till så att jag är tvungen att stanna upp och luta mig mot en vägg. Jag undrar hur värkarna kommer kännas, kommer de lika plötsligt eller byggs den smärtan upp mer? Det är ju svårt att helt plötsligt ställa om till profylax-andning när smärtan hugger till på en mikrodels sekund…

Jag tror Alexander kommer ut den 12 mars, kanske den 19:e också men absolut inga andra datum eller senare än så. Beräknad förlossning är 26 mars, men jag har på känn att det blir tidigare. Hehe, spännande att se vad som händer 🙂 Basse tror den 27:e, på hans födelsedag.

Går in i vecka 36 idag, helt galet att jag snart är i mål. Minns hur jag räknade dagar i höstas och drömde om att vara i 30-veckorna. Smygläste i min app och tänkte ”tänk om allt går bra och jag är där efter nyår”… Helt ofattbart att Alexander faktiskt är helt färdigbakad nästa vecka (vecka 37 är de ”klara” enligt Vårdguiden). Jag vaggar runt och dricker mitt hallonbladste dagarna i ända. Jag känner hur kroppen lägger på sig vätska nu de sista veckorna. Nu börjar jag mentalt släppa graviditeten, den är liksom klar nu. Är så lycklig av att vara här, efter många tårar och oroliga nätter när inga stickor plussat. Har jag fortfarande ork och kraft efter mina 2-3 barn lovar jag att bli surrogat i framtiden (”fullständig” surrogat). Självklart ska jag även donera mjölk i vår, om min egen produktion räcker och blir över efter Alex.

När jag funderar och tänker tillbaka på graviditeten tycker jag verkligen vi i Sverige måste ändra inställning. Vi behöver över lag lära oss att tänka mer positivt. Här tycker jag många gånger man talar om graviditet som en sjukdom och ej något naturligt. Jag har haft många upp och ner, bitvis har det vart jobbigt. Speciellt med ischiasen. Men sååå jobbigt som många försökt få mig att tro har det inte vart att vara preggo. Jag tror det handlar om ens egen inställning; ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det”.

Jag har inte heller rasat upp i vikt som många sa att jag skulle. Kring julas var det många som sa på Facebook ”vänta du bara, de sista 8 veckorna kommer allt”. Jag har ju vart orolig att det vart något fel efter alla historier om ”minst 20 kilo”. Idag gått upp 7 kilo, kommer väl landa på omkring 9 vid förlossningen. Har verkligen försökt äta nyttigt och näringsrikt, stundtals dock en del godis. Så länge man inte använder graviditeten som en ursäkt att moffa i sig massa skit tror jag de flesta klarar sig utan att gå upp för mycket. Visst, vatten och sånt kan man ju inte själv styra men jag förstår inte hur vissa klagar om att gå upp när de vräker skräpmat flera dagar i veckan.

Min stora craving har helt klart vart granatäpple, åt 4-5 om dagen som mest. Alla mina gravid-myskläder är rödprickiga av saften och kommer slängas efter förlossningen 🙂 Visst har jag fått galna ryck efter typ choklad eller McDonalds (pommes + vitlöksdip = mmm) mitt i natten men jag har bitit ihop och tänk ”varför skulle det vara ok att sätta i sig det nu bara för jag har ett barn i magen?” Det är ju snarare inte ok eftersom allt även går över till Alex 🙂

Nej, att vara preggo har stundtals vart tufft men absolut inte så jobbigt som många påstår. Nu är jag sååå spänd på förlossningen!!

vecka36Någon som vart lite rastlös idag 🙂 Doris har gått efter mig hela dagen och slängt leksaker på mina ben….
Måste nog få iväg henne till dagis nästa vecka!
vecka361